Karaktär & Rasstandard
(Av Håkan Axén & Catarina Ericson)

Karaktär
Staffordshire Bull Terrier är en oerhört tillgiven och vänlig hund som finner sig väl tillrätta i alla miljöer. Genom sin låga, breda profil skiljer den sig från de andra “bull”raserna och upplevs aldrig hotande och det översvallande kroppsspråket, där alla kroppsdelar deltar, avväpnar den mötande omedelbart.

Den är absolut pålitlig och även om ungarna slåss och leksakerna ryker i luften så är det under en Staffes värdighet att deltaga på annat sätt än att lägga sig i vägen. När det gäller att kela och kramas är dom fullfjädrade och om man inte aktar sig blir man tvättad ordentligt av deras rejäla tunga! Det är inte svårt att förstå smeknamnet “Nanny Dog”.

Hundarna är mycket nyfikna av sig och mycket lättlärda om än något envisa. Minnet är utmärkt och det som en gång är inlärt sitter som berget. Ibland “tröttnar” dock en Staffe och man möts av en blick som fritt översatt betyder “släng dig i väggen”. Då gör man klokast i att sluta!
 

Staffordshire Bull Terrier är fysiskt mycket starka och tåliga men man måste se upp med deras stora förmåga att inte visa smärta eller obehag. En Stafford har alltså lika ont som andra hundar men visar det inte på samma sätt. Klokt är därför att ofta se över sin hund efter “småskavanker”.

Sträng kyla klaras inte så bra för den korta pälsen sätter vissa gränser, likaså är kallt strilande höstregn inget favoritväder.
Rasen har ingen specifik ras sjukdom utan kan generellt sägas vara mycket frisk. Tikarna, grunden i all uppfödning, är utmärkta mammor med alla naturliga instinkter kvar.
Sammanfattningsvis kan Staffords karaktäriseras som en särpräglad familjehund.

 

Rasstandard

Hemland: England

Bakgrund/Ändamål:
I sitt hemland England har rasen en tämligen kort officiell historia, då den godkändes så sent som 1935. Inofficiellt är rasen mycket äldre. Det är dokumenterat att man redan i slutet av 1700-talet korsade den lätta bulldoggen med Old English Terrier och fick fram Bull and Terrier eller Bullterrier.
För att skilja dem, fick den ursprungliga rasen sedermera tillägget ”Staffordshire” efter sin huvudsakliga hemvist).
Avsikten med korsningen var att få fram en lättare och snabbare kamphund och som sådan användes den in på 1900-talet, då hundkamper förbjöds. Sedan förbudet har aveln, målmedvetet och framgångsrikt, inriktats på att dämpa kamplusten utan att rasen förlorat styrkan, modet och intelligensen.

Helhetsintryck:
Den moderna staffordshire bullterriern utmärks av stabilt lynne och tillgivenhet för människor i allmänhet och barn i synnerhet. I sin tidiga utveckling kan den ställa krav på sin ägare, men med god uppfostran och träning blir den en förstklassig hund inom många områden.
Staffordshire bullterrier år en släthårig ras, som äger stor styrka i förhållande till sin storlek. Den skall vara utpräglat muskulös samt aktiv och spänstig.

Huvud:
Huvudet skall vara kort, djupt rätt igenom och skallen bred. Käkmusklerna skall vara tydliga och karakteristiska, tydligt stop, kort nosparti och svart nosspegel.

Ögon:
Ögonen skall vara runda, medelstora och riktade framåt. De skall helst vara mörka, men må harmoniera med pälsfärgen. Ögonlocksränderna skall vara svarta.

Öron:
Rosenöron (öronlappen tunn, öronbrosket mjukt fjädrande som gör att halva örat lyfts upp och viks framåt/utåt så att hörselgången syns) eller till hälften upprättstående, men inte stora eller tunga. Häng- eller ståndöron är absolut inte önskvärda.

Bett:
Läpparna skall vara torra och strama.
Käkarna kraftiga och tänderna stora med perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Hals:
Muskulös och ganska kort.
Rena linjer och gradvis bredare mot skuldrorna.

Kropp:
Kroppen skall vara kompakt med plan rygglinje, bred front och djup bröstkorg med väl välvda revben.
Den skall vara muskulös och ha markerat ländparti.

Fram- och bakben:
Raka framben med kraftig benstomme, ganska brett ställda och med raka, starka handleder från vilka tassarna är något utåtvridna.
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och armbågarna åtliggande.
Bakbenen skall ha kraftigt utvecklad muskulatur, välvinklade knän och korta hasor.
Bakbenen skall, bakifrån sett, vara parallella.

Tassar:
Tassarna skall vara kraftiga, slutna och av medelstorlek med väl utvecklade trampdynor.
Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.

Svans:
Svansen skall vara medellång, lågt ansatt, avsmalnande till en spets och ganska lågt buren.
Den får inte vara mycket böjd och kan liknas vid ett gammaldags pumphandtag.

Rörelser:
Rörelserna skall vara fria, kraftfulla och spänstiga och utföras utan ansträngning.
Tassarna skall röras parallellt, sedda fram- och bakifrån och med kraftigt driv från bakbenen.

Päls:
Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.

Färg:
Röd, gulbrun, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger i kombination med vitt. Alla brindlenyanser, även i kombination med vitt.
Svart med rödbrunt (black and tan) eller leverfärg är absolut inte önskvärt.

Mankhöjd:
Önskvärd mankhöjd 35-41 cm.
Höjden skall vara i proportion till vikten.

Vikt:
Hanhund 13-17 kg.
Tik 11-15,5 kg.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

KC 1988
FCI 76b
SVENSKA KENNELKLUBBEN 1991-06-14 e. ä.